Den där bubblan...

Detta är den eviga diskussionen, varje fikarast...

Det finns människor som lever i nuet, gör saker och bör saker för sitt eget bästa, och mår hur bra som helst. Problem är inte problem om de inte rör ens egen sfär, och "borden" finns bara om de innefattar lust och njutning. Den så kallade bubbel-metoden....

Sen finns det de som vill längre, grubblar och grubblar, för att förgäves komma på lösningen på livet? Syftet är att vara ett vingslag, någon sorts förändring som förändrar andra. (Vet inte vad den metoden kallas..)

Och frågan lyder alltså då; finns det en gyllene medelväg? Eller behövs det? Vad behövs egentligen?