Utsätt oss icke för påfrestningar, tack!

Klockan ringde 06.00, i och för sig på egen begäran, men på tok för tidigt tyckte både ögonlocken och täcket. Snoozade till 06.09. Sedan var det bara dags att sätta igång.

För er som aldrig tidigare upplevt jag-gör-det-imorgon-känslan, så kan jag starkt varna för risken att man får stiga upp desto tidigare nästa morgon. Och nu så snabbt som möjligt pressa ner allt jag kan om betygshistorik i datorn, för att sedan slänga i mig en tallrik fil samtidigt som jag står beredd med tandborsten i andra handen. Momenten måste avlösa varann med precis perfektion. Några minuter försenad rusar jag ner till min hoj och trampar i 300km/h längs Årstaviken. Märker snart att det regnar lite för mycket, men trampar istället fortare. Givetvis har diverse parkarbetningsfordon placerats i min väg så jag måste köra i geggan, och de fem kilo tunga skolböckerna gör inte resan lättare.

Framme vid skolan har jag ett tre timmar långt seminarie med en förvirrad barfota-tant, som gör allt annat än håller sig till temat som hon nyss lovat. Därefter, ner med cous-coussalladen i magsäcken för att hinna ta itu med c-uppsatsen. Förvirrade (även vi) inser vi att vi är i behov av handledning innan vi kan fortsätta, och jag försöker istället pressa så mycket Pedagogisk bedömning som möjligt på de två resterande håltimmarna. Sedan är det dags för tre timmars föreläsning på finlandssvenska. Något entonigt i längden. Klockan 19.05, tio timmar efter jag kom dit, kan jag äntligen köra från skolan.

Uppdrag: SL-kort!! Absolut måste inför imorgon. Tydligen inte bara jag som behövde SL-kort, så jag sätter mig i den 50 nummer långa kön och väntar snällt (som den svensk man är, menar jag..!) För att utnyttja tiden maximalt slänger jag i mig resterna av couscous-salladen under tiden.

Martinas hjärna är nu kokt och säljes till extrapris på Hemköp.