Jag är inte som dom andra

Tobias har helt rätt, pengarna styr över mig, jag styr inte över dem.
Idag har jag till och med offrat mitt hår för att få lite shampoo..

Jag har tillbringat fyra och en halv timme i en frisörstol. Dom har slitit i mitt hår till ögonen tårats.
Nu mera kallas min hårfärg;
"åh, guud, helt underbar, det här BLIR JÄTTEBRA, kopparapricot"

Jag skulle kalla det (vänta, måste titta i spegeln...); Ljus grisrosa.

och sen kläderna...

Jag ska se ut som en grekisk gudinna, tycker dom. Nån klänning som dom nästan svimmar över (från Mango, för alla intresserade). För mig ser det ut som jag har klätt mig i mormors urtvättade nattlinne. Eller som hämtad från Josefssons tantsidor med nattkläder.
Dessutom måste jag ha högklackade skor. Jag försökte förklara det där... att jag inte är en sån... men dom trodde mig inte. Imorgon ska dom få se, när jag kliver fram i mitt nattlinne, som en nyfödd älgkalv.

Jag är inte som dom andra helt enkelt. Jag köper inte svindyra klänningar för den unika dragkedjans skull och jag ser inte det snygga i nattlinnen, jag menar gudinneklänningar. Istället går jag och funderar över NN som blir slagen hemma. Eller varför inte NN kan läsa.
Min frisör var bestört över att hon tappat bort sin necessär. "Men oj, stackars dig", tänkte jag. "Jag har tappat bort mig själv!"
Men jag förstod henne när hon berättade att den innehöll smink för 10 000 spänn. (Men kööp inte så dyrt smink då, om du kan tappa bort den! Jaavla idioto!)
Inte för att jag värderar mina problem högre, kanske mer "same shit, different name". Oder?

Men återigen, Tobias har rätt. Hade det inte funnits sådana som de, och alla varit som jag, hade vi nog fortfarande gått klädda i renskinn och klippt håret med kökskniven.