Jag är inte som dom andra

Tobias har helt rätt, pengarna styr över mig, jag styr inte över dem.
Idag har jag till och med offrat mitt hår för att få lite shampoo..

Jag har tillbringat fyra och en halv timme i en frisörstol. Dom har slitit i mitt hår till ögonen tårats.
Nu mera kallas min hårfärg;
"åh, guud, helt underbar, det här BLIR JÄTTEBRA, kopparapricot"

Jag skulle kalla det (vänta, måste titta i spegeln...); Ljus grisrosa.

och sen kläderna...

Jag ska se ut som en grekisk gudinna, tycker dom. Nån klänning som dom nästan svimmar över (från Mango, för alla intresserade). För mig ser det ut som jag har klätt mig i mormors urtvättade nattlinne. Eller som hämtad från Josefssons tantsidor med nattkläder.
Dessutom måste jag ha högklackade skor. Jag försökte förklara det där... att jag inte är en sån... men dom trodde mig inte. Imorgon ska dom få se, när jag kliver fram i mitt nattlinne, som en nyfödd älgkalv.

Jag är inte som dom andra helt enkelt. Jag köper inte svindyra klänningar för den unika dragkedjans skull och jag ser inte det snygga i nattlinnen, jag menar gudinneklänningar. Istället går jag och funderar över NN som blir slagen hemma. Eller varför inte NN kan läsa.
Min frisör var bestört över att hon tappat bort sin necessär. "Men oj, stackars dig", tänkte jag. "Jag har tappat bort mig själv!"
Men jag förstod henne när hon berättade att den innehöll smink för 10 000 spänn. (Men kööp inte så dyrt smink då, om du kan tappa bort den! Jaavla idioto!)
Inte för att jag värderar mina problem högre, kanske mer "same shit, different name". Oder?

Men återigen, Tobias har rätt. Hade det inte funnits sådana som de, och alla varit som jag, hade vi nog fortfarande gått klädda i renskinn och klippt håret med kökskniven.

Tentaplugg

På fredag är det tenta. 4 timmars skrivkramp.

Idag har jag nästan pluggat hela dagen (läs: planerat vad jag ska göra för mat, vad jag behöver handla, vad jag ska göra på midsommar).
Sedan hade jag en liten paus och gick och tränade (läs: försökte komma ihåg vad jag läst tidigare och försökt planera vad jag ska läsa när jag kommer hem)
Sedan gick jag och handlade det mest nödvändiga (läs: ja, typ mjölk och smör, lite extraprissaker och lite(läs: 2 hg!) exotic snacks).
Sedan kom jag hem och var tvungen att fortsätta plugga en liten stund till (läs: funderade på om det inte va nåt kul på tv, eller om nån skrivit nåt på ansiktsboken).
Och nu äntligen har hjärnkontoret stängt för idag (läs: gått ut i strejk) och jag ska bara sova tills allt börjar om igen.

Fokus, Martina, fokus!

Läget är kritiskt

Aktuellt, den 27 maj, 21.00

Den somaliska kvinnan sitter under den oranga tältduken som skyddar mot den värsta hettan. Jag hamnar mitt i sändningen och vet inte vad det är hon berättar om, men jag anar av hennes historia att hon är en av de miljontals flyktingar som nu är på flykt i Somalia.
Bredvid sitter hennes dotter som också klarat sig från något jag inte vet vad det är. Hon berättar att hon sett sin pappa hänga över båtkanten och försökt hålla sig kvar tills de skärt honom i händerna... "De som kunde simma klarade sig, de andra drunknade." Och sedan fortsätter mamman berätta.... Jag tänker inte citera.

Jag förstår att de flytt med båt...

Aktuellts reporter sammanfattar sedan inslaget;
"Läget är kritiskt i Somalia."

Vad fan har den politiska korrektheten tagit oss? Vadå kritiskt? Det är förjävligt rättare sagt. Omänskligt, olidligt, välj vilket ord som helst men inte "kritiskt"! Nej, just det. Man får inte använda värdeladdade ord i Aktuellt...Det ska ju vara politiskt korrekt!! Duktigt, reportern!

Sedan kommer nästa inlägg, (i dialog med Amnestys ordförande), som tycks vara den mest omtyckta i svensk debatt för att balsamera vårt urvridna samvete;

"Vem bär ansvaret för det som händer i Somalia?"

Syndabocken, glöm inte vem som bär skulden!! Men WHOOOO cares?? Iaf inte kvinnan under tältduken som nyss mist fyra av sina barn. Eller? Men för de som halvligger i sin soffa i Sverige så spelar det stor roll. För då vet man, att det är iaf inte MITT fel. Och så fort det är NÅN ANNAN som bär skulden så kan man med gott samvete fortsätta vagga fram i livet... Som om ingenting hade hänt.

Läget är ju bara kritiskt.

Lite för mycket av det mesta...

Lite för lång tid sen jag skrev nu, för det har varit lite för mycket att göra...
Tog på mig lite för mycket jobb, sen va det lite för mycket skola...
Nu är det lite för mycket stress innan hemtentan ska in...

Och lite för lång tid innan Tobias kommer hem...

Och lite för mycket tvätt som måste tvättas...
Till slut lite för mycket exotic snacks...
Lite för mycket av det mesta.